Guds Ord · 23. February 2020

Endast att utöva sanningen är att besitta verklighet

Att högljutt kunna förklara Guds ord betyder inte att man är i besittning av verklighet – saker och ting är inte så enkla som du kanske har föreställt dig. Huruvida du äger verklighet eller inte baserar sig inte på vad du säger; det baserar sig snarare på vad du lever ut. När Guds ord blir ditt liv och ditt naturliga uttryck, räknas endast detta som verklighet, och endast detta räknas som att du besitter förståelse och verklig mognad. Du måste tåla granskning under en lång tid, och du måste kunna leva ut den likhet som Gud kräver av dig; det får inte bara vara poserande, utan måste flöda naturligt ut ur dig. Först då kommer du att i sanning ha verklighet, och först då kommer du att ha vunnit livet. Låt mig ta exemplet med prövningen av tjänsteutövarna som alla är bekanta med. Vem som helst kan tala om de mest storslagna teorierna om tjänsteutövarna; ni har alla en hygglig nivå av förståelse i denna fråga, och den ena är skickligare än den andra på att tala om detta ämne, som om det vore en tävling. Men om människan inte har genomgått en stor prövning, är det svårt att säga att hon har ett gott vittnesbörd. Kort sagt, människans utlevande är fortfarande mycket bristfälligt, och det är inte i samklang med hennes förståelse. Därför har det ännu inte blivit människans verkliga mognad, och det är ännu inte människans liv. Eftersom människans förståelse inte har förverkligats, är hennes mognad fortfarande som ett slott byggt på sand, vingligt och på gränsen till kollaps. Människan har för lite av verkligheten; det är nästan omöjligt att hitta någon verklighet i människan. Det flödar för lite verklighet på ett naturligt sätt från människan och all verklighet i hennes liv har forcerats, vilket är anledningen till att jag säger att människan inte besitter någon verklighet. Tro inte för mycket på människor som säger att deras kärlek till Gud aldrig förändras – det är bara vad de säger innan de står inför prövningar. När de plötsligt står inför prövningar, kommer de saker som de talar om återigen att bli oförenliga med verkligheten, och det kommer återigen att bevisa att människor inte besitter någon verklighet. Man kan säga att närhelst du stöter på saker och ting som inte passar in i dina föreställningar och kräver att du lägger dig själv åt sidan, då är dessa dina prövningar. Innan Guds vilja uppenbaras, finns det ett rigoröst test för varje människa, en ofantlig prövning för alla – kan du se denna sak klart? När Gud vill pröva människor, låter han dem alltid fatta sina val innan sanningen avslöjas. När Gud prövar dig kommer han med andra ord aldrig att berätta sanningen för dig, och det är så människor kan bli blottade. Det här är ett sätt på vilket Gud utför sitt verk, för att se om du förstår dagens Gud och för att se om du besitter någon verklighet. Är du verkligen fri från tvivel om Guds verk? Kommer du att kunna stå fast när en stor prövning drabbar dig? Vem vågar säga ord som ”Jag garanterar att det inte kommer att bli några problem”? Vem vågar säga ord som ”Andra kanske tvivlar, men jag skall aldrig tvivla”? Precis som de gånger Petrus utsattes för prövningar – han talade alltid stort innan sanningarna hade avslöjats. Detta är inte en personlig svaghet som är unik för Petrus; detta är den största svårighet som varje människa nu står inför. Om jag skulle besöka flera platser, eller om jag skulle besöka flera bröder och systrar, för att se på er förståelse av Guds verk av idag, skulle ni säkert kunna tala om många av era förståelser, och det skulle verka som om ni inte har några tvivel. Om jag skulle fråga dig: ”Kan du verkligen fastställa att dagens verk utförs av Gud själv? Utan något tvivel?” skulle du säkert svara: ”Det är utan tvekan det verk som utförs av Guds Ande.” När du har svarat på ett sådant sätt, skulle du säkert inte ha en tillstymmelse till tvivel och du kanske till och med skulle känna stor glädje – kanske skulle du känna att du har vunnit en bit av verkligheten. De som tenderar att förstå saker på detta sätt är de som besitter mindre verklighet; ju mer man anser att man har vunnit det, desto mer kan man inte stå fast vid prövningar. Ve dem som är arroganta och högdragna, och ve dem som inte har någon kunskap om sig själva. Sådana människor är bäst på att prata, men klarar sig sämst i sina handlingar. Vid minsta tecken på problem, börjar dessa människor att tvivla och tanken på att ge upp träder in i deras sinne. De besitter inte någon verklighet; allt de har är teorier än mer storslagna än religiösa sådana, utan något av den verklighet som Gud nu kräver. Jag är mest äcklad av dem som bara talar om teorier och inte har någon verklighet. De ropar högst när de utför sitt arbete, men de faller samman så snart de konfronteras med verkligheten. Visar inte det att dessa människor inte har någon verklighet? Oavsett hur häftiga vindarna och vågorna är, om du kan förbli stående utan att en tillstymmelse till tvivel träder in i ditt sinne, och du kan stå fasta och inte vara i ett tillstånd av förnekelse ens när det inte finns någon annan kvar, då räknas det som att du har sann förståelse och att du verkligen besitter verklighet. Om du följer vart än vinden blåser, om du följer majoriteten och lär dig att säga vad andra säger, oavsett hur väl du säger sådana saker, är det inte något bevis på att du besitter verkligheten. Därför föreslår jag att du inte förhastar dig och ropar ut tomma ord. Känner du till det verk som Gud kommer att utföra? Bete dig inte som ytterligare en Petrus, så att du drar skam över dig själv och inte längre kan hålla huvudet högt – det är inte bra för någon. De flesta människor har ingen verklig mognad. Gud har utfört en hel del verk, men han har inte fått verkligheten att komma över människor; för att vara mer exakt, Gud har aldrig personligen tuktat någon. Några av dem har utsatts för sådana prövningar, då deras synders tentakler ålat sig längre och längre ut, och de trott att de kan behandla Gud på ett nonchalant sätt och göra vad de vill. Eftersom de inte ens kan tåla denna slags prövning, är de mer utmanande prövningarna uteslutna, och verkligheten är också utesluten. Är inte detta att försöka lura Gud? Att ha verklighet är inte något som man kan låtsas, och det är inte heller något som du kan uppnå utifrån din kunskap om den. Verklighet baseras på din sanna mognad, och det baseras på om du kan tåla alla prövningar. Förstår du nu?

Guds krav på människor är inte bara att kunna tala om verkligheten. Skulle inte det vara alltför lätt? Varför talar då Gud om inträde i livet? Varför talar han om förvandling? Om man bara klarar av tomt prat om verkligheten, kan en förvandling av sinnelaget åstadkommas? Att träna en grupp av rikets goda soldater är inte samma sak som att träna människor som bara kan tala om verkligheten eller människor som bara skryter, utan det är att träna människor som hela tiden kan leva ut Guds ord som är orubbliga oavsett vilka motgångar de står inför, och som hela tiden lever i enlighet med Guds ord, och inte går tillbaka till världen. Detta är den verklighet som Gud talar om, och detta är Guds krav på människor. Se därför inte på den verklighet som Gud talar om som alltför enkel. Blott upplysning av den Helige Ande motsvarar inte att besitta verkligheten: Detta är inte människors mognad, utan Guds nåd, och innefattar inte några människors framsteg. Varje människa måste uthärda Petrus lidande, och än mer ha Petrus härlighet, vilken är vad människor lever ut efter att de har vunnit Guds verk. Endast detta kan kallas verklighet. Tro inte att du kommer att besitta verkligheten på grund av att du kan tala om verkligheten. Det är ett felslut, det passar inte med Guds vilja, och det har ingen egentlig betydelse. Säg inte sådana saker i framtiden; utplåna sådana talesätt! Alla dessa med en falsk förståelse av Guds ord är icke-troende. De har inte någon verklig kunskap, än mindre någon verklig mognad; de är okunniga människor utan verklighet. Det vill säga, alla de som lever utanför Guds ords substans är icke-troende. De som betraktas som icke-troende av människor är monster i Guds ögon, och de som betraktas som icke-troende av Gud är de som inte har Guds ord som sitt liv. De som inte besitter Guds ords verklighet och som inte lyckas att leva ut Guds ord är icke-troende. Guds avsikt är att göra det så att alla lever ut Guds ords verklighet. Det handlar inte bara om att alla kan tala om verkligheten, utan än viktigare är att alla kan leva ut Guds ords verklighet. Den verklighet som människan uppfattar är alltför ytlig, den saknar värde, den kan inte uppfylla Guds vilja, den är alltför ringa, är inte ens värd att nämna, saknar alltför mycket och är alltför långt bort från Guds krav. Var och en av er kommer att bli föremål för en omfattande granskning för att se vilka av er som bara vet hur ni skall prata om er förståelse men inte kan peka ut vägen, och för att se vilka av er som är onyttigt skräp. Kom ihåg det i framtiden! Tala inte om tom förståelse; tala bara om praktikens väg, och om verkligheten. Övergå från verklig kunskap till faktisk praktik, och övergå därefter från att praktisera till att leva ut verkligheten. Undervisa inte andra, och tala inte om verklig kunskap. Om din förståelse är en väg, då kan du tillkännage den; om den inte är en väg, håll då vänligen munnen och sluta prata. Vad du säger är värdelöst. Det är bara några ord för att lura Gud och för att få andra att avundas dig. Är inte det dina ambitioner? Är inte det att medvetet leka med andra? Finns det något värde i det? Tala bara om förståelse efter att du har upplevt den; då kommer du inte längre att skryta. Annars är du bara någon som säger arroganta ord. Du kan inte ens övervinna många ting eller göra uppror mot ditt eget kött i din faktiska upplevelse, och du gör alltid vadhelst dina begär driver dig till, och tillfredsställer inte Guds vilja, men du har ändå mage att tala om teoretiska insikter – du är skamlös! Du har ändå mage att tala om din förståelse av Guds ord – så fräckt av dig! Det har blivit er natur att orera och skryta, och ni har blivit vana att göra detta. Det är inom räckhåll närhelst ni vill prata, ni gör det smidigt och obesvärat, och ni frossar i utsmyckningar när det gäller att praktisera. Är inte det att lura andra? Ni må kunna lura människor, men Gud låter sig inte luras. Människor vet inte och har ingen urskiljning, men Gud är allvarlig med sådana frågor, och han kommer inte att skona dig. Dina bröder och systrar kan tala för dig, prisa din förståelse och beundra dig, men om du inte har någon verklighet, kommer den Helige Ande inte att skona dig. Kanske kommer den praktiske Guden inte att klaga på dina brister, men Guds Ande kommer inte att ägna dig någon uppmärksamhet, och det kommer att vara nog för dig att uthärda. Tror du på detta? Tala mer om praktikens verklighet; har du redan glömt? Tala mer om de praktiska vägarna; har du redan glömt? ”Tala mindre om de storslagna teorierna eller värdelöst uppblåst tal, och det är bäst att börja praktisera redan nu.” Har du glömt dessa ord? Förstår du inte något av detta? Har du inte någon förståelse av Guds vilja?