När Gud utför sitt arbete kommer han inte för att delta i något byggande eller någon rörelse utan för att fullgöra sin verksamhet. Varje gång han blir kött är det enbart för att utföra en arbetsetapp och starta en ny tidsålder. Nu är rikets tidsålder här, liksom utbildningen för riket. Den här etappen av verket är inte människans verk och den går inte ut på att förädla människan till en viss grad utan enbart på att fullborda en del av Guds verk. Vad han gör är inte människans verk och hans avsikt är inte att uppnå ett visst resultat i förädlandet av henne innan han lämnar jorden; vad han gör är att fullborda sin verksamhet och slutföra det verk som han måste genomföra, vilket är att göra rätt förberedelser för sitt verk på jorden och därigenom bli förhärligad. Den inkarnerade Gudens arbete skiljer sig från det som utförs av de människor som den helige Ande använder. När Gud kommer för att utföra sitt arbete på jorden är han bara intresserad av att fullgöra sin verksamhet. När det gäller allt annat som inte berör hans verksamhet deltar han knappast alls — han till och med blundar för det. Han gör helt enkelt det arbete han måste göra, och minst av allt bryr han sig om det arbete som åligger människan. Det arbete han gör är uteslutande sådant som berör den rådande tidsåldern och den uppgift som han har att fullgöra. Det är som om alla andra frågor ligger utanför hans synkrets. Han rustar sig inte med mer grundläggande kunskap om vad det innebär att leva som en människa bland andra och inte heller lär han sig mer sociala färdigheter eller rustar sig med någonting annat som människan förstår. Allt sådant som en människa bör äga intresserar honom inte alls, utan han gör bara det arbete som är hans plikt. I människans ögon är följaktligen den inkarnerade Guden ofullkomlig i så måtto att han inte ens bryr sig om mycket av det som människan bör äga och inte förstår någonting angående sådana saker. Sådant som allmän livskunskap liksom de regler som styr människors personliga uppträdande och interaktion med andra verkar helt främmande för honom. Men du kan inte ana den minsta antydan till något onormalt hos den inkarnerade Guden. Det vill säga, hans mänsklighet innebär bara att han lever som en vanlig människa och att hans hjärna resonerar normalt och gör det möjligt för honom att skilja mellan rätt och fel. Men han är inte utrustad med någonting mer av allt detta som är sådant som enbart människor (skapade varelser) ska äga. Gud blir kött bara för att utföra sin egen verksamhet. Hans arbete riktar sig till en hel tidsålder, inte till någon enskild person eller plats utan till hela universum. Detta är inriktningen på hans arbete och den princip han följer när han arbetar. Det här kan ingen ändra på, och det finns ingen möjlighet för människan att bli involverad i det. Varje gång Gud blir kött har han med sig den tidsålderns verk och har inte för avsikt att leva jämsides med människan i tjugo, trettio, fyrtio eller än mindre sjuttio eller åttio år för att hon ska förstå honom bättre och få inblick i honom. Det finns inget behov av det! Det skulle inte på något vis fördjupa den kunskap människan har om Guds inneboende sinnelag; tvärtom skulle det bara förstärka hennes föreställningar och befästa hennes föreställningar och tankar. Därför behöver ni allesamman förstå exakt vad den inkarnerade Gudens verk är. Ni kan väl rimligen inte ha undgått att förstå de ord jag talade till er: ”Det är inte för att uppleva en vanlig människas liv som jag har kommit”? Har ni glömt orden: ”Gud kommer inte till jorden för att leva en vanlig människas liv”? Ni förstår inte Guds syfte med att bli kött, och inte heller förstår ni innebörden i: ”Hur skulle Gud kunna komma till jorden med avsikt att erfara en skapad varelses liv?” Gud kommer till jorden uteslutande för att fullborda sitt verk och därför är hans arbete på jorden kortlivat. Han kommer inte till jorden i avsikt att få Guds ande att omvandla hans köttsliga kropp till en övermänniska som ska leda kyrkan. När Gud kommer till jorden är det Ordet som blir kött; men människan vet inget om hans verk och tillskriver honom egenskaper mot hans vilja. Men ni måste alla förstå att Gud är ”Ordet som blivit kött”, inte en köttslig kropp som har förädlats av Guds ande för att tillfälligt spela rollen som Gud. Gud själv är inte resultatet av förädling utan Ordet som blivit kött och idag är han officiellt verksam mitt ibland er alla. Ni vet och medger allesamman att Guds inkarnation är ett faktum, och ni agerar som om ni förstår det. Men ni är oförmögna att begripa någonting, från den inkarnerade Gudens verk till hans inkarnations betydelse och innersta väsen, och ni gör bara som andra och rabblar lätt och ledigt upp ord ur minnet. Tror du att den inkarnerade Guden är sådan som du föreställer dig?
Gud blir kött uteslutande för att leda tidsåldern och sätta igång nytt verk. Det är nödvändigt för er att förstå detta. Det här skiljer sig mycket från människans uppgift, och de båda kan inte nämnas i samma andetag. Människan behöver förädlas och göras fullkomlig under en lång tid innan hon kan användas för att utföra arbete, och den sorts mänsklighet som behövs är av en särskilt hög klass. Inte nog med att människan måste kunna uppehålla känslan av normal mänsklighet, utan dessutom måste hon förstå många av de principer och regler som styr hennes uppträdande i relation till andra. Vidare måste hon förbinda sig att studera ännu mer rörande människans visdom och etiska kunskap. Detta är vad människan måste utrustas med. Så är det emellertid inte för den inkarnerade Guden, för hans arbete varken representerar människan eller är människans verk; tvärtom är det ett direkt uttryck för hans väsen och ett direkt realiserande av det arbete han har att göra. (Naturligtvis utförs hans arbete i rätt tid, inte slentrianmässigt eller slumpartat, och det inleds när det är dags att fullborda hans verksamhet.) Han deltar inte i människans liv eller människans verksamhet, det vill säga, hans mänsklighet är inte försedd med något av detta (men det påverkar inte hans arbete). Han bara utför sin verksamhet när det är dags för honom att göra det; vilken status han än må ha så jobbar han helt enkelt på med det arbete han har att göra. Hans arbete påverkas inte ett dugg av vad människan vet om honom eller har för åsikt om honom. När Jesus bedrev sin verksamhet var det till exempel ingen som visste exakt vem han var, utan han jobbade helt enkelt på i sin gärning. Inget av detta hindrade honom från att göra det arbete han hade att utföra. Därför erkände eller tillkännagav han inte inledningsvis sin identitet utan såg bara till att människor följde honom. Det här var naturligtvis inte bara ett uttryck för ödmjukhet från Guds sida, utan det var också så som Gud verkade i köttet. Han kunde bara arbeta på detta sätt, för människan hade ingen möjlighet att känna igen honom med blotta ögat. Och även om människan hade känt igen honom skulle hon inte ha kunnat hjälpa honom i hans arbete. För övrigt blev han inte kött i syfte att få människan att lära känna hans kött, utan för att verka och fullgöra sin gärning. Därför lade han ingen vikt vid att göra sin identitet offentlig. När han hade fullgjort allt det arbete han hade att göra, blev hela hans identitet och ställning naturligt klar för människan. Den inkarnerade Guden håller tyst och gör aldrig några tillkännagivanden. Han bryr sig varken om människan eller hur människan lyckas med att följa honom, utan jobbar bara på med att fullgöra sin verksamhet och utföra det arbete han har att göra. Ingen kan stå i vägen för hans arbete. När tiden är inne för honom att slutföra sitt arbete kommer det helt visst att slutföras och avslutas och ingen kan bestämma något annat. Det är först när han har lämnat människan efter fullbordat verk som hon kommer att förstå det arbete han gör, men fortfarande inte helt tydligt. Och det kommer att dröja länge innan människan helt och fullt förstår vad som var hans avsikt när han först utförde sitt arbete. Verksamheten under den inkarnerade Gudens tidsålder är med andra ord indelad i två delar. En del består av det arbete som Guds inkarnerade kött utför och de ord som Guds inkarnerade kött talar. När hans kötts verksamhet är helt och hållet fullbordad återstår den andra delen av arbetet som ska utföras av dem som används av den helige Ande. Det är då människan ska göra det som åligger henne, för Gud har redan öppnat upp vägen men människan måste själv gå den. Den inkarnerade Guden utför alltså en del av arbetet och sedan fortsätter den helige Ande och de som används av den helige Ande med detta arbete. Därför måste människan veta vad det arbete som inledningsvis ska utföras av den inkarnerade Guden i den här etappen består av, och hon måste förstå exakt vad betydelsen av att Gud blir kött är och vad det arbete han har att utföra innebär, och inte ställa krav på Gud beroende på vilka krav som ställs på henne. Det är i detta människans missförstånd, uppfattning och – än mer – olydnad ligger.
Gud blir inte kött med intentionen att låta människan lära känna hans kött eller avgöra skillnaderna mellan den inkarnerade Gudens kött och människans; inte heller blir Gud kött för att träna hennes omdömesförmåga och än mindre gör han det i avsikt att låta henne dyrka Guds inkarnerade kött och därigenom bli storligen förhärligad. Inget av detta är Guds ursprungliga avsikt med att bli kött. Inte heller blir Gud kött för att fördöma människan, för att medvetet avslöja henne eller för att försvåra saker för henne. Inget av det här är Guds ursprungliga intention. Varje gång Gud blir kött är det en typ av uppgift som är oundviklig. Det är för sitt större verks och sin större förvaltnings skull som han agerar som han gör, inte av de skäl som människan föreställer sig. Gud kommer till jorden enbart då hans verk kräver det och endast då det är nödvändigt. Han kommer inte till jorden med intentionen att vandra omkring på jorden, utan för att utföra den uppgift han har att utföra. Varför skulle han annars ta på sig en så tung börda och ta sådana risker för att göra detta arbete? Gud blir kött enbart när han måste och alltid med ett unikt syfte. Om syftet bara vore att låta människor få ta en titt på honom och vidga sina vyer skulle han med största säkerhet aldrig komma så försiktigt bland folk. Han kommer till jorden för sin förvaltnings och sitt större verks skull, och för att han ska kunna vinna mer av mänskligheten. Han kommer för att representera tidsåldern, han kommer för att besegra Satan och han klär sig i kött i syfte att besegra Satan. Dessutom kommer han för att lära hela människosläktet att leva sitt liv. Allt det här berör hans förvaltning och det berör arbetet med hela universum. Om Gud blev kött enbart för att låta människan lära känna hans kött och för att öppna folks ögon, varför färdades han då inte till vartenda land? Vore det inte en oerhört enkel sak? Men det gjorde han inte, utan i stället valde han en lämplig plats att slå sig ner på och inleda det arbete han hade att utföra. Enbart detta kött har avsevärd betydelse. Han representerar en hel tidsålder och utför också en hel tidsålders verksamhet; han både avslutar den tidigare tidsåldern och startar den nya. Allt det här är en viktig sak som berör Guds förvaltning, och allt det här är betydelsen av en viss etapp i arbetet som Gud kommer till jorden för att utföra. När Jesus kom till jorden talade han bara en del ord och utförde en del verk; han intresserade sig inte för människans liv och så snart han hade fullbordat sin gärning gav han sig av. När jag i dag har slutat tala och vidarebefordra mina ord till er, och när ni allesamman har förstått, kommer den här etappen i mitt verk att vara avslutad, oavsett hur ert liv kommer att se ut. I framtiden måste det finnas några människor som fortsätter den här etappen i mitt verk och fortsätter att arbeta på jorden i enlighet med dessa ord; det är då människans arbete och människans byggande börjar. Men för närvarande utför Gud bara sitt arbete i syfte att fullgöra sin verksamhet och fullborda ett steg i sitt verk. Gud arbetar inte på samma sätt som människan. Människan tycker om församlingar och offentliga möten och lägger vikt vid ceremonier, medan det som Gud avskyr mest är just människornas församlingar och möten. Gud samtalar och pratar informellt med människan; detta är Guds verk som är exceptionellt fritt och även gör er fria. Däremot avskyr jag i högsta grad att delta i era samlingar, och jag kan omöjligt vänja mig vid ett liv som är så inrutat som ert. Jag tycker extremt illa om regler; de gör människan så ofri att hon blir rädd att röra sig, rädd att prata och rädd att sjunga, och hennes ögon stirrar rakt på en. Jag avskyr verkligen ert sätt att samlas och jag avskyr verkligen stora församlingar. Jag vägrar helt enkelt att samlas med er på detta sätt, för det här sättet att leva får en att känna sig bunden och ni håller fast vid för mycket ceremonier och för många regler. Om ni tilläts leda skulle ni leda alla människor in i reglernas domän, och under ert ledarskap skulle de inte ha någon möjlighet att kasta av sig reglerna; i stället skulle den religiösa atmosfären bara bli ännu intensivare och människans seder skulle bara fortsätta att breda ut sig. En del människor predikar och talar oupphörligt när de församlas och tröttnar aldrig; somliga kan hålla på och predika ett par veckor i sträck. Allt detta som betraktas som stora församlingar och de möten som människor anordnar har inget att göra med ett liv då man äter och dricker, roar sig eller känner andlig frihet. Det är bara möten! Alla era medarbetarmöten, liksom stora och små församlingar, är motbjudande för mig och jag har aldrig haft något intresse av dem. Det här är den princip jag följer i mitt arbete: Jag är inte villig att predika under församlingar, och inte heller vill jag förkunna någonting i en stor offentlig samling och än mindre sammankalla er alla till några dagars speciell konferens. Jag finner det inte trevligt att ni allesamman ska sitta propra och prydliga på en sammankomst; jag avskyr att se er leva inom någon given ceremonis begränsningar, och än mer vägrar jag att själv delta i någon sådan ceremoni. Ju mer ni gör detta, desto mer motbjudande finner jag det. Jag är inte det minsta intresserad av era ceremonier och seder; oavsett hur bra ni utför dem så avskyr jag alltihop. Det är inte det att era arrangemang är opassande eller att ni är för simpla, utan det handlar om att jag avskyr ert sätt att leva och dessutom är jag oförmögen att vänja mig vid det. Ni förstår ingenting av det arbete jag vill utföra. När Jesus på sin tid verkade på en viss plats och avslutade en predikan han hållit där, då tog han med sig sina lärjungar och lämnade staden; när han lämnade folkskarorna tog han med sig några älskade lärjungar och talade med dem om sådant som de måste förstå. Han arbetade ofta på det sättet. Det var sällan som han verkade i stora folkhopar. Om den inkarnerade Guden skulle handla så som ni begär av honom skulle han inte leva som en vanlig människa; han skulle vara tvungen att utföra sitt arbete och tala oavsett om han sitter, står eller går. Han skulle vara tvungen att arbeta oavbrutet och aldrig kunna göra ett avbrott i sin verksamhet, för i så fall skulle han försumma sina plikter. Rimmar det med mänskligt förnuft att ställa sådana krav? Var är er integritet? Begär ni inte för mycket? Har jag behov av att granskas av dig när jag arbetar? Har jag behov av att övervakas av dig när jag fullgör min verksamhet? Jag vet mycket väl vilket arbete jag har att utföra och när jag måste göra det; det är inget som någon annan behöver lägga sig i. Du kanske tycker att jag inte har gjort mycket, men vid det laget är mitt arbete slutfört. Ta till exempel Jesu ord i de fyra evangelierna: Var inte de också begränsade? På den tiden, när Jesus gick in i synagogan och höll en predikan, var han klar efter högst några minuter och när han hade talat färdigt tog han med sig sina lärjungar ut i båten och gav sig av utan någon förklaring. På sin höjd diskuterade de som var i synagogan det hela med varandra, men saken hade inte längre någonting med Jesus att göra. Gud gör bara det arbete som han måste göra och ingenting utöver det. Nu är det många som vill att jag ska prata mer och föreläsa mer, minst flera timmar om dagen. Enligt er uppfattning upphör Gud att vara Gud om han inte talar, och det är bara han som talar som är Gud. Ni är blinda allihop! Ni är kräk allihop! Ni är okunniga ting som saknar vett allihop! Ni har för många föreställningar! Era krav går för långt! Ni är inte mänskliga! Ni förstår över huvud taget inte vad Gud är! Ni tror att alla talare och retoriker är Gud och att vem som helst som är villig att förse er med ord är er fader. Säg mig, alla ni med era ”välformade” anletsdrag och ”ovanliga” yttre, har ni det minsta uns av förnuft kvar? Har ni lärt känna himmelsol än! Ni är som giriga och korrumperade tjänstemän, varenda en av er, så hur skulle ni kunna tänka förnuftigt? Hur skulle ni kunna skilja mellan rätt och fel? Jag har skänkt er mycket, men hur många av er har satt något värde på det? Vem har tagit vara på det helt och hållet? Ni vet inte vem det var som öppnade den väg ni vandrar på idag, så ni fortsätter att ställa krav på mig, ställa dessa löjliga och absurda krav på mig. Rodnar ni inte av skam? Har jag inte talat tillräckligt? Har jag inte gjort tillräckligt? Vem av er kan verkligen värna om mina ord som en skatt? Ni smickrar mig när ni är i min närvaro, men ljuger och bedrar när ni inte är det! Era handlingar är för föraktliga och de äcklar mig! Jag vet att enda anledningen till att ni ber mig att tala och verka är för att glädja era ögon och vidga era vyer, inte för att förvandla era liv. Jag har talat så mycket till er. Era liv borde ha förändrats för länge sedan, så varför fortsätter ni då likafullt att återfalla till ert gamla tillstånd? Kan det vara så att ni har bestulits på mina ord och att ni aldrig tog emot dem? Jag vill ärligt talat inte säga mer till degenererade varelser som ni — det vore bortkastat! Jag vill inte arbeta så mycket till ingen nytta! Ni vill bara vidga era vyer eller låta era ögon njuta, inte vinna liv! Ni bedrar er själva, allesamman! Jag frågar er, hur mycket av det jag har sagt till er ansikte mot ansikte har ni omsatt i praktisk handling? Allt ni gör är att använda knep för att lura andra! Jag avskyr dem bland er som njuter av att titta på som åskådare, och jag finner er nyfikenhet djupt motbjudande. Om ni inte är här för att söka den sanna vägen och inte törstar efter sanningen, då är ni föremål för min avsky! Jag vet att ni lyssnar då jag talar enbart för att tillfredsställa er nyfikenhet eller för att uppfylla ett eller annat av era giriga begär. Ni har inte en tanke på att söka efter sanningen eller att utforska den rätta vägen för att träda in i livet; de här begären existerar helt enkelt inte bland er. Det enda ni gör är att behandla Gud som en leksak som ni studerar och beundrar. Ni har för lite intresse av att söka efter liv, men massor av lust att vara nyfikna! Att förklara livets väg för sådana människor är som att prata till en vägg; jag kan lika gärna låta bli att tala alls! Jag ska säga er en sak: Om ni bara är ute efter att fylla tomrummet i hjärtat, då gör ni bäst i att inte komma till mig! Ni måste lägga vikt vid era liv! Lura inte er själva! Ni gör bäst i att inte låta er nyfikenhet utgöra grundval för era strävanden i livet eller använda den som förevändning för att be mig tala till er. Allt det här är knep som ni är väldigt duktiga på! Jag frågar dig en gång till: Hur mycket av det jag bett dig att ta till dig har du verkligen tagit till dig? Har du förstått allt jag har sagt dig? Har du lyckats omsätta allt i praktisk handling som jag har talat till dig?
Arbetet i varje tidsålder initieras av Gud själv, men ni ska veta att oavsett hur Gud verkar så kommer han inte för att starta någon rörelse, för att hålla specialkonferenser eller för att grunda någon sorts organisation å era vägnar. Han kommer uteslutande för att göra det arbete han har att göra. Hans arbete lider inte under några mänskliga begränsningar. Han gör sitt arbete precis så som han behagar; oavsett vad människan tror eller vet om det så är hans enda intresse att utföra sitt arbete. Sedan världens skapelse fram till i dag har det redan genomförts tre verksetapper; från Jehova till Jesus och från lagens tidsålder till nådens tidsålder har Gud aldrig kallat till någon specialkonferens för människan eller samlat hela människosläktet för att hålla en speciell global arbetskonferens och på så sätt vidga sitt verks domän. Det enda han gör är att genomföra en hel tidsålders inledningsarbete vid en lämplig tidpunkt och på en lämplig plats och därmed starta tidsåldern och visa människorna hur de ska leva sitt liv. Specialkonferenser är samlingar av människor; att samla folk för att fira helger är sådant som människan gör. Gud firar inga helger och dessutom finner han dem motbjudande; han arrangerar inga specialkonferenser och dessutom finner han dem motbjudande. Nu bör du förstå exakt vad det är för arbete som den inkarnerade Guden utför.
Källa: Allsmäktige Guds Kyrka